Operation Sepals: Hemlig verksamhet i Norrbottens fjällvärld under andra världskriget

Vilstugan uppfördes av staten längs den äldre färdled som förbinder Skellefteälvdal med Jun¬kerdal i Norge. Leden har använts för handel, trans¬porter och kommunikationer under mycket lång tid och har stor betydelse i områdets historia. Platsen ligger i ett landskap med omfattande kulturhisto¬riska lämningar som vittnar om långvarig mänsklig närvaro och markanvändning. Under 1800-talet ökade behovet av säkrare kom¬munikationer över fjällen till följd av befolkningsök¬ning, näringsutveckling och framväxande turism. För att underlätta resandet anlades på 1870-talet statliga fjällstugor längs leden under vid Graddis, Merkenis, Ballastviken och Vuoggatjålme, Den långa och väderutsatta sträckan mellan Merkenis och Graddis gjorde att behovet av ytterligare en skyddsplats uppmärksammades. Efter flera års diskussioner beslutade staten 1896 att uppföra Vilstugan, som kunde tas i bruk hösten 1897.

De nyanlagda fjällstugorna längs leden gjorde det möjligt att vintertid ta sig över fjällryggen med häst och släde, vilket i hög grad underlättade bland annat posttransporter, något som tidigare varit i det närmaste omöjligt under årets kallaste månader. Nu kunde brevbärare från Sverige och Norge mötas var fjortonde dag vid fjällstugan i Merkenis och byta post med varandra. Eftersom vägar saknades i området skedde en stor del av transporterna med ångbåtar över sjöarna Uddjaur, Storavan och Hornavan. Sedan tog den stakade leden vid från Jäckvik och vidare in i Norge med häst och släde. Vilstugan kom tidigt att användas bland annat av postförare, handelsre-sande, renskötare och turister. Under andra världskriget fick vilstugan en sär¬skild betydelse genom sin roll som skyddsplats för flyktingar och som bas inom Operation Sepals. Byggnaden användes av norska specialförband och underrättelseorganisationer i samverkan med lokalbefolkningen och den samiska befolkningen i området.

Under åren 1940–1945 kom Vilstugan att spela en viktig roll i samband med andra världskriget. När Tyskland år 1940 invaderade och ockuperade Norge blev den svensk-norska gränsen i området en del av den globala konflikten. Tusentals människor flydde över gränsen till Sverige och många klarade inte den svåra och långa strapatsen över fjällryggen. Särskilt under krigets inledning fungerade Vilstugan som en viktig hållplats för norska flyktingar som kunde söka skydd och värme innan vidare färd mot Arjeplog. När tyskarna senare tog kontroll över gränsen skedde flyktingtransporterna i hemlighet främst via Mavas. När stora arbetsläger med krigsfångar från främst östfronten började etableras i Saltdalen längs med den svenska gränsen så kom en ny våg av flyktingar som sökte friheten i Sverige. De fruktansvärda förhållandena vid dessa tyska läger gjorde att fångarna, som främst var sovjetiska, polska och jugoslaviska, såg det som en större chans att överleva om de försökte fly över fjället. Många lyckades ta sig den mödosamma vägen över gränsen men hur många som dog i de stora fjällområdena är svårt att säga. Så sent som 2004 hittades resterna av en sovjetisk krigsfånge som idag ligger begravd i Arjeplog.

1944 etablerade den amerikanska underrättelse-tjänsten OSS, brittiska SOE, norska XU samt den svenska C-byrån flera hemliga baser i de svenska fjällen. Dessa användes av norska specialförband som utgångspunkter för sabotage och spaningsuppdrag i Norge inom ramen för Operation Sepals. Vilstugan fungerade då som bas under namnen Truls eller Sepals III, med norske arméofficeren Leif Schanche som gruppchef. Deras uppdrag var att spana på tyskarna och föra vidare information till de allierade samt att störa tyska trupp och materialtransporter. Bland annat sprängdes plogbilar eftersom det enkelt och effektivt stoppade tyska transporter. Även färjor och broar sprängdes i samma syfte. Sepalsbasernas verksamhet fick en betydande roll i krigets slutskede eftersom den tvingade tyskarna att behålla trupper i Nordnorge. Dessa hade annars kunnat sättas in på kontinenten vilket hade kunnat förlänga kriget. Manskapet som var stationerade i Vilstugan kom till stor del från det norska elitförbandet kompani Linge. De fick sin grundträning av SOE på brittisk mark men övade för specialuppdrag inom Operation Sepals även på svensk mark. Bland annat gjorde Leif Schanche dykövningar nattetid på Eriksdalsbadet i Stockholm inför ett försök att spränga en färja inne i Nordnorge. En övning inför detta uppdrag genomfördes även i en sjö i närheten av Vilstugan. Uppdraget misslyckades dock då det gick hål i dykardräkten halvvägs ut till färjan. När den tyska kapitulationen kom allt närmare så ändrades uppdraget till att istället hindra tyskarna från att förstöra viktig infrastruktur.

Sepals III hade ett särskilt nära samarbete med familjer bosatta i Vuoggatjålme, i synnerhet systrarna Mimmi Helamb och Fanny Abrahamsson. Radiotrafik bedrevs vid behov via fjällgården Örnberget i Vuoggatjålme när Vilstugan låg i radioskugga. Även familjerna Ruong och Steggo i Mavas ingick i det XU-ledda nätverket. Vilstugan användes som Sepalsbas fram till krigsslutet i maj 1945.

Parallellt med sin funktion som övernattningsstuga har Vilstugan efter Silvervägens tillkomst 1975 fått en framträdande plats i den lokala berättartraditionen. Idag förknippas den starkt med berättelser om oförklarliga händelser och beskrivs ofta som Arjeplogs mest omtalade ”spökhus”.

Vill du besöka platsen så ligger Vilstugan vackert beläget vid Silvervägen i Arjeplogs kommun. Det finns en stor parkeringsplats bredvid och stugan står öppen för besökare.